Igår hade vi en pedagogisk diskussion om hur vi arbetar bäst med våra språkstörda elever. Vi talade om vikten av att använda alla våra sinnen i undervisningen, och vi talade om teknikens framfart. Är det så att vi tappat det praktiska, estetiska skapandet med våra olika sinnen och det upplevelsebaserade i jakten på det nya digitala?
Jag tänker att det ena inte måste utesluta det andra!
Under en period har jag nog fokuserat på att lära mig det nya digitala, till viss del på bekostnad av det mer traditionellt skapande. Nu har jag dock landat, tagit in det nya som en naturlig del av vårt arbete och ser verkligen enorma fördelar. Samtidigt ser och känner jag att även det ”gamla” skapandet verkligen behövs! Detta får vi inte tappa! Men det ena behöver inte utesluta det andra. Man kan skapa bilder i en dator/Ipad, man kan skapa musik, man kan konstruera och man kan skriva böcker. Det behöver ju inte betyda att man slutar att spela riktiga instrument, att man slutar att måla med riktiga färger och penslar, att man inte skriver med penna och papper och att man inte konstruerar med kartong, lera och klister! Dessa kompletterar varandra och ombyte förnöjer!
Tekniken är ett fantastiskt verktyg och framförallt ett välbehövligt hjälpmedel, speciellt för våra elever! Jag skulle aldrig vilja backa eller plocka bort den. Men, teknik i alla ära……..en äkta färgglad och handmålad bild är svår att ersätta! Att se på elevernas alster av detta slag ger mig en känsla jag aldrig kan få av något som en skrivare printat ut!
Tal- och Språkcentrum 